Poesi av Merielle Santiago, städare hos Freska

Något som sades under gårdagens möte har gjort mig inspirerad. Under en punkt togs ämnet att förfölja våra drömmar upp. Hur lätt det är att tysta den rösten.

Jag har alltid längtat efter att bli en publicerad poet. Jag har skrivit i 15 år och funnit den litterära världen mer bevakad än Fort Knox. Efter avslag och vandring i cirklar tystnades rösten. Jag slutade framföra spoken word och fokuserade på att arbeta.

Det är som om det röda ljuset blev grönt igår och jag vaknade. Samtidigt som jag behåller min roll inom Freska-gemenskapen, kommer jag idag att ge min dröm ett liv genom att skicka in mitt arbete till minst ett förlag i månaden och leta efter open mic i Stockholm.

Heja alla Freska-medarbetare överallt som jagar sina drömmar! Här kommer en av mina texter.

Karaya -
Luna
Måne
Moon

My youngest cub sees her
Love at first sight
Her gaze unable to focus anywhere else
A fixation arises

"Moon," I say
"Moon," she repeats

Then in my cub comes a spark
The curiousity, the wonder
"What is this light in the sky?"
Our cosmic sister
With us, beside us
Since the dawn of creation
Since the start of time
Countless have soaked in the mystery

So romantic
The thought that every being
Who has lived on Earth
Gifted with sight has seen her
How many sets of eyes
Have fallen for her before I?
Before my cub?

Magnificent by her magnitude
How ever could one question
The femininity of her nature?
Who else could birth the
Hundreds of thousands of millions of
Dreams spanned out across lifetimes?
Reaching from the beginning
Lasting until we are back to dust
She'll remain
The reason my words
Find themselves endlessly
Encircling her light
I return to the question


Let us howl

Luna
Måne
Moon

/Marielle Santiago