Människors berättelser: Den flygande peruanen

Men kanske är det ett visst lugn hos honom som folk misstar för allvar. Även när han diskuterar de svåraste sakerna han har varit med om i sitt liv, är han lugn på ett sätt som bara en person som känner sig själv och är tillfreds med den kunskapen kan vara. En person som är stolt över sig själv. "Min bästa egenskap är konsekvens. När jag är fokuserad på något ger jag aldrig upp”, säger han.

Jag kämpade för mina mål i mitt liv. Jag gav aldrig upp.

Jhony föddes nära den brasilianska gränsen i Peru. De flesta av hans klasskamrater talade både spanska och portugisiska, och det var så han lärde sig portugisiska också. Hans pappa var hälften japan, och hade vuxit upp i en annan, striktare kultur. Jhony säger att det har varit hans personligen största hinder, att komma överens med honom. När han var 14 år fick han en motorcykel. Han tycker fortfarande att det var det bästa han någonsin ägt. "Det var som frihet för mig."

Efter gymnasiet gick han med i den peruanska armén för en obligatorisk ettårig utbildning. Det var där han lärde sig att flyga flygplan. Han trivdes så bra att han faktiskt drömde om att bli kommersiell pilot, men utbildningen var för dyr. – Vi får se hur det blir i framtiden, säger han och skrattar igen.

Efter armén flyttade han till Lima för att studera hotell och turism. Det var där han lärde sig italienska och lite franska, räkna på engelska och lite svenska, och där har du sex språk.

”Jag valde hotell och turism för att jag alltid velat resa jorden runt. Jag visste att den här karriären skulle hjälpa mig att göra det.”

Efter examen flyttade han till USA och arbetade för ett par kryssningsfartygsföretag. Han reste överallt: Alaska, Afrika, Ryssland, Italien, you name it. Det var så han hittade sin favoritplats i världen, en liten ö i Karibien, Saint Thomas, där han bodde i ett rustikt hus intill stranden. Det är också så han beskriver hur en perfekt dag för honom skulle se ut. Att bo i ett rustikt hus i soligt väder. Inget internet, ingen mobiltelefon, bara han och hans flickvän som njuter av dagen.

På kryssningsfartygen började Jhony först som städare på ingångsnivå, men arbetade sig upp till teamledare. "Vi var typ 16 killar, och jag var ansvarig för dem alla, för att städa hela fartyget. Och underhåll.”

På Freska arbetar Jhony nu som Field Team Lead. En del av lönen skickar han till sin mamma, som fortfarande bor i Peru. Han är rädd för att förlora henne. "Hon mår inte riktigt bra, och jag försöker bara arbeta hårdare, och hårdare och hårdare för att hjälpa henne att betala för all medicin hon behöver."

Jhony ser städning som något vi alla behöver, något som ger ett hälsosamt hem. Men för honom är kunderna det bästa med jobbet. "Jag gillar att prata för mycket", säger han och skrattar igen.

En gång, när Jhony redan slutat för dagen, ringde en av hans kunder upp honom. Han sa att han precis hade fått en befordran på jobbet, och bad Jhony att ta en öl för att fira. Och så firade de.

”Folk som aldrig har jobbat i branschen tycker att städning är något dåligt, men det är det inte”, säger han. Problemet är egentligen inte att städa, utan hur de ser på det. "Saken är att folk borde älska det de gör, eller hur?"

På helgerna gillar Jhony att träna. Efter det tycker han om att titta på film hemma, kanske ta ett glas vin. Ibland målar han landskap utifrån bilder han tagit runt om i världen. Att prata om det får honom att le lite och säga att han inte är något proffs.

Lycka, för honom, är att se människorna nära honom lyckliga. Han älskar också att köra bil, men han har ännu inte klarat det svenska körkortsprovet. Det verkar som om han är för snabb för svensk smak. På frågan om vem som skulle spela honom i en film svarar han utan att tveka Tom Cruise. "Han är tuff, du vet..”